Dag två. Frukost 0730. Avfärd 0900. Knappa 200 km på programmet….
Linementdoften ligger tät inne i Vena Vandrarhem. Kompressionsstrumporna har förhoppningsvis gjort sitt jobb under natten (även om det bara var en cyklist som använde sådana). Cyklarna är tvättade efter gårdagens regn. Kedjor är avfettade och inoljade. Utsikterna vädermässigt ser ljusare ut och humören är goda. Nyheten att La Lepre Stanca checkat in på Vena Vandrarhem har spridit sig. Lokaltidningen är på plats. Artikel och foto. Pro.
”Idag delar vi upp oss i två grupper” förkunnar Capo. ”En grupp sub10 och en subUrban. Där sub10 betyder tempo under 10h runt Vättern och subUrban kör helt enkelt i subUrban-tempo”
Rätt så tidigt under förmiddagens etapp sker första punktering. Den drabbar sub10 och idag sker den under gynnsamma förhållanden. Ingen vidare kyla eller regn och mitt inne i samhället Hjorted. Punkteringen fixas utan problem. Är det Capo som får punktering är det bäst att den sker smidigt och lätt. Alla följer vi ju vår Capo.

Etappen fortsätter och tempot är lagom högt. Etappen Vena-Målilla mäter 117 km och snittet slutar på 30,2 km/h. Bra med tanke på att vägarna bitvis är smala med mycket kurvor.
Förmiddagens etappmål är Målilla där lunch är inplanerad. De båda grupperna möts upp igen. Moliljan i Målilla bjuder på pannbiff med sås & potatis eller Fläskytterfilé med stekt potatis. Maten smakar, men det är solens strålar liggandes i gräset efter måltiden som ger oss den mesta kraften att fortsätta vår andra dag på stål/alu/carbonhästarna. Några cyklister byter grupp efter stoppet. Vi är nu nästan jämt fördelade mellan grupperna.


I sub10-gruppen sker kort efter stoppet sedan det som inte får hända. En inbromsning längre bak i klungan. Ett framdäck in i ett annat bakdäck. Några meter med ovisshet om det oundvikliga. Sen. En cykel med dess ryttare ner i den hårda asfalten. Ljudet ekar läskigt mellan träden för de framförvarande. En annan cykel/cyklist lyckas med en hårsmån undvika ännu ett fall. En cykel i backen och ett uppskrapat ben är det första som slår de icke fallna. Tystnad. Ovissheten är stor. Allvarligheten? Med adrenalinet pumpande är det svårt att avläsa ett visst chocktillstånd. En oro om cykeltillståndet är det som plötsligt tar över allas blickar. En bak- växel/broms är det som ges mest fokus. Efter mekanisk översyn verkar den ändå farbar. Sen. En fot och sko på plats för avfärd. Ett knä med blod ser skrämt ut att fortsätta. Men det onda verkar sitta högre upp. Är något brutet? Foten får lämna skon ensam fastklämd i cykeltrampan. Det går inte. Svordomar. Hur fixas transport? Mobiler med halvbra täckning mitt i skogen söker kontakt med någon hjälpsam själ. Vena Vandrarhem visar sin hjälpsamhet. Tiden tickar iväg. För den fallne kan tänkas att den tickade med jobbigt långsam hastighet. Cykel och cyklist transporteras sedan tillbaka till vandrarhemmet för vidare transport till sjukhus. Spricka i lårbenshalsen med operation som följd konstateras senare. Övriga i La Lepre Stanca kan bara lyckönska läketiden och hoppas att vår störste pådrivare snart sitter på sadeln igen.
Det var med ett visst vemod färden drog vidare. Fallet passerade nog många harars tankar. Varje sämre asfaltsparti eller hålighet skrämde nog en uns extra. Farten ökade dock successivt och snart pratade våra ben med våra sinnen med tydlig plågsamhet. Varje uppförsbacke/kulle/stigning/motlut eller vad vi nu ska kalla det, sög energin ur våra kroppar. Energitillståndet doldes väl innanför de rosa/svarta tröjorna. Ingen ville visa svaghet. Shut up legs! Ett lite öppnare avsnitt med mindre skyddande träd och motvind sög ut det sista, samt en liten stigning sista kilometern innan Vena. Vi kunde vara nöjda med dagens jobb. Det mesta hade fungerat som vi velat. Samarbetet i gruppen hade smorts in och sadeln hade nöts i större utsträckning än normalt. Målilla-Vena 66 km avverkas med ett snitt på 32,5 km/h.
SubUrban-gruppen hade lyckligtvis klarat sig utan någon incident och cyklade 50 lugna kilometrar från Målilla tillbaka till Vena. På vägen hanns ett stopp i Hultsfred med. Av en tillfällighet var det Hultfredsdagen. Tyvärr hade klockan passerat många av dagens aktiviteter. Programmets stoltserade med följande:
Kl. 11.00 Trolleri med ”Mr. Goran”.
Kl. 12.00 Underhållning av ”Gula Gubben”.
Kl. 12.30 Martin Andersson, dragspelsmusik.
Kl. 13.00 Alice och Hanna Hartvig, sång.
Kl. 13.30 Bandet The Misfortunes of Captain Peculiar spelar.
Kl. 14.00 Smajl – Per Snygg & Grabbarna.
Kl. 15.00 Centrix – underhållning det svänger om.
Kl. 16.00 Smajl – Mjukstart till kvällens fest på Metropol.
Mycket annat händer under dagen!
Vimmerby Bilteknik ställer ut bilar.
Kl. 10-13.00 Hultsfredsbygdens ridklubb – ponnyridning.
Kl. 11.00 Hultsfreds Mopedklubb ställer ut sina klenoder.
Kl. 11.00 Prova din styrka i kast och spark, Handbollsklubben.
Kl. 15.00 MC-Klubben kör kortege.
Cyklisterna fick nöja sig med en kaffe på Röda Korset och en vinst i lotteriet. Priset, ett paket generiskt COOP-kaffe, skänktes tillbaka till organisationen. De tackade ödmjukast för generositeten, men vem vill släpa på ett paket kaffe på en racer? Patrik, som vann kaffet, agerade vägvisare då han kände till närområdet från sin uppväxt.
Rykten om att band som Sator och Wilmer X skulle bredda Hultfredsdagens program på kvällen florerade i Vena. Festen på Metropol. Ingen nappade…
På kvällen efter middagen, bjöds det istället på Quiz. Med fin fina priser. Pelle valde floss och Bagarn valde världsmästartröja. Inga överraskningar där.
Dag 3. Samma morgonrutiner. 0730 frukost. 0900 avfärd. Denna gång hemåt igen. Nu strålade solen och temperaturen 0900 var nog en bra bit över 10 grader. Nu låg istället solkrämsdoften tät.
Den knappa första milen bjöd på oljegrus. Inte cyklisten bäste vän. Inte punkteringar heller. Speciellt inte tre. Speciellt inte tre på tre kilometer. Eller vad säger du Hank? Stressigt? Tre????

Markus tog tillfället i akt och tog med sig ett gäng som passade på att cykla i förväg när punkteringarna (tre!) fixades. När punkteringarna (TRE!!!) var åtgärdade togs jakten på Markus utbrytargrupp upp. Ryktet om att den gula ledartröjan satt med i utbrytningen drev upp farten. Snart var farten från gårdagens pass uppnådd. Men de hade dragit iväg en bra bit och möttes först upp i det välbekanta Österbymo. De sista kilometrarna bjöd också på lägrets mest imponerande förning. Robban förde oss i motvind i säkert en bra bit i över 5 min. Farten låg runt 40 km/h. Mycket starkt!!
Konsum i Österbymo fick på nytt bistå våra behov. Denna gång fick de behålla sina plastpåsar och fick istället bjuda på vatten, toabesök och diverse sockerhaltig proviant. Övriga kunder köpte fortfarande chips. Folköl köpte ingen, men idag var i och för sig grannen Systembolaget öppet. Vi stod inte heller inne i butiken och häckade, utan passade på att bättra på brännan utanför.
Österbymo-Jönköping togs sedan i varsam takt. Några skyltar smittade naturligtvis av de spurtstinna men sammantaget var det en härlig och lugn lördag. Avslutningen nedför Ådalsvägen var en avslutning som kändes värdig alla deltagare. Vi var hemma igen. 53 mil på tre dagar (med tre punkteringar på tre kilometer!) var avklarade. Stolthet till alla deltagande.
Tack alla deltagare. Detta gör vi om någon gång. Nu är vi väl rustade för den lilla turen runt gölen. Glöm dock inte det viktigaste. Hjälp till att sprida ”The rules”. Att vara pro är ju ändå det som räknas…..




































































